hefvelindahlberg

Skrev precis ett långt inlägg om simon men alllt frösvan när jag skulle lägga upp det!
Orkar inte skriva allt igen men vet att detta inlägget blir säkert lika långt om inte lägre!!
Ialf så har detta lovet bevisat hur mycket jag älskar min pojkvän, inget
snack om den saken!

Vi har tillbringat riktigt mycket tid tillsammans och jag kan bara erkänna att jag älskar det!
Extra lycklig blev jag när han bad mig komma hem till honom på julafton, dock efter många om och men,
men han bad mig och det känsdes extra bra på något sätt. Han bodde hos mig under lundaspelen, och jag var ett troget fan som hejade fram honom till guldet. Får dock höra x antal gånger då vi träffas hur den lilla snyggingen vunnit ett pris som "JAG" aldrig vunnit, och även om han inte tror på det så är jag riktigt stolt över honom även om det svider lite att jag aldig fått vinna det jävla lundaspelsguldet! Men det går bra för honom nu när det gäller handbollen och även om jag inte visar hur stolt och lycklig jag är så tänker jag på det varje dag med ett leende.

Man får ju inte glömma nyår, som dock inte blev som jag hade tänkt mig utan var ganska sur den dagen.
jag borde inte klagat för jag fick fira det nya året med min pojkvän, som jag egentligen kunnat fira helt själv med. Det lilla fyllot gjorde verkligen min kväll och det är något jag aldrig kommer glömma.
Bästa tiden på lovet var ändå när mamma reste till göteborg och jag och simon hade lägenheten för oss själva från onsdagen till söndagen. Vi mös framför en film i soffan, käka chirre och dirre, lagade mat och bara hade det mysigt med varandra, det var liksom ingen annan som störde. Sista kvällen innan Simon skulle åka hem var den bästa!!
Jag hade äntligen köpt hem CoD (fråga mig inte varför, med ett iq på 100 borde man inte få äga det spelet).
Inte nog med det så stod även Live på inköpslistan så det fick ju bli det med. När vi väl skulle spela det så fick vi inte upp någon bild på xboxet så simon var bara någon sekund ifrån ett nervsammanbrott! När vi väl fick igång tvn så blev simon riktigt, och då menar jag RIKTIGT taggad på att spela så han satte sig i soffan, tog kapsylöppnaren och började skrapa efter koden till livet... när vi väl ska skriva in koden och tittar på kortet så gissa om inte han skrapat så hårt så att hälften av bokstäverna/siffrorna inte syns -.-'
jag menar hallå... hur stirrig får man va liskom... Vi började ialf gissa oss fram och efter 2 timmar låg simon i min famn och nästan grät och förklarade för mig hur han skulle förstöra min lägenhet och kasta ut mig genom balkongen och till och med BITA mig i tutten om jag inte slutade skratta åt honom.
Tyckte lite synd om honom faktiskt så försökte mysa till det lite!
Det belv ju hyfsat mysigt men slutade med att vi inte kulde släppa de kåta blickarna eller "röra varandra" så fort den ene gick förbi den andra... måste erkänna att han var jälvigt sexig! typ KOM OCH TA MIG HÄR OCH NU situation! Heffa kom och och försökte sig på koden.. helt plötsligt när jag står och lagar mat kommer Simon in i köket med galna läten, stolt som en oxe, vilket jag fattar att han lyckades få fram koden...
Detta var en av de två bästa dagarna på lovet!!!
Den andra dagen som var Totaly Awesome, var faktiskt den sista natten innan skolan började!
Jag kom hem till simon vid 20 tiden och fick en mysig kväll med hiphip och chirre och dirre såklart :D !
Fick även min efterlängtade massage som jag höll på att somna till så skönt som det var när simon masserade mig!
You know, he's got magic hands, hehe! nog med det så somna vi trötta som djur och vipps så vaknade vi pigga som jag vet faktiskt inte vad, ialf jag!
Tro mig, vi krigade sönder, bröt varandras näsor och.. jah ehmmm.. han bröt min nagel 8-)
men ialf så vann jag när han gick på min kyssfint.....
.... som sen slutade med det mest underbara, crazy sexet i hans badrum! Helt awesome! sjukt najs, ja ni fattar!
det var mina två favvis dagar under det 3 veckors långa lovet!

för att vara den lite mer romantiska flickvännen nu så måste jag faktiskt säga att
jag är så himla lyckling med Simon att jag inte ens finner ord. Han är så underbar och får mig att känna mig som den mest värdefulla personen som går på denna jord.
Förlåt om jag upprepar mig men han är verkligen underbar, på alla sätt och vis! Jag kan säga det hur många gånger som helst för det är verkligen sant! Här om dagen när jag låg och sov så hade han gått ner till affären och handlat frukost åt oss, och det mysiga var att vi var hemma hos mig, då det egentligen är min uppgift att "ta hand om honom".  Han ser verkligen till att jag mår bra, verkar jag deppig frågar han direkt om hur jag mår eller om det finns något han kan göra för mig.  Han är verkligen på alla sätt det en tjej önskar sig! Tänk att det är jag som har honom, tänk att han har valt mig till sin flickvän.. Det är det som gör mig så glad och lycklig!

Det har gått 3 månad på söndag sen vi träffads. Det låter ganska mesigt med 3 månader om jag får säga det själv men när man tänker efter så, i hela 3 månader har det verkligen varit du och jag. Det är många som frågar hur länge vi varit tillsammans och varje gång svarar jag lika ironsikt med ett brett leende på läpparna "3 månader snart", och då får jag oftast svaret "oj, det känns som det varit mycket längre, ni verkar känna varandra så bra". Vi spelade ett spel som heter Lika Par Leka Bäst här om dagen och jag måste ju erkänna att vi inte var helt awesome och överrens om hur vi skulle svara, men sämst var vi ju inte heller.
Jag måste säga att jag känner simon väldigt bra, jag ser på honom och vet vad han menar, jag avslutar ibland hans meningar, vi tänker lika dant, vi har samma intressen, jag ser om du mår dåligt och det finns så mycket mer! Samma sak är när det gäller simon, han vet exakt när något är fel, han vet vad som får mig att skratta. Klart vi måste lära känna varandra mycket mycket mer , men på dessa 3 månaderna känns det så himla bra!
Den tid jag varit med Simon, har varit bland den bästa tiden i mitt liv, och jag hoppas verkligen inte den tar slut! Jag vet att man inte kan säga att "vi ska alltid vara tillsammans", men jag hoppas verkligen att jag får vara just det - med honom för alltid. Man kan aldrig veta, men man kan alltid hoppas, och det gör jag.
Jag gör vad jag kan för att lyckas vara den lika perfekta flickvännen för honom som han är den perfekta pojkvän för mig. Det är ialf något jag vill vara så jag hoppas eller jag nästan vet att han tycker jag gör ett hyfsat bra jopp ialf!<3

det är en sak jag vet säkert,
en sak som väldigt få får höra ifrån mig,
det är dom där 3 orden,
jag älskar dig.

 

Nu var det verkligen ett tag sen jag skrev här i bloggen, tror nästan det var i slutet av november jag skrev senast!!
Men som sagt, den finns till för att jag ska kunna skriva av mign när jag känner att det är dags så livet har väl antagligen rullat på ganska bra så jag inte har haft tid eller något behov till att skriva.
Dock har det hänt en himla massa på den senaste tiden som jag hade kunnat skriva om men
har inte tänkt på att göra det, det har spreciellt varit måna underbara stunder jag kunnat skriva om.
Ska förska få med det mesta nu i detta inlägget så får se hur det går.
Allt ifrån jullov, uppdate om simon, julafton, nyår, skolan osv har jag att skriva om så det är väl bara att börja..

Vänner
om vi börjar med vännerna så finns det väl alltid något gott och ont om man säger så!
Har träffat en hel hög nya vänner som strålar när man träffar dom, verkligen helt underbara
människor! Måste ju erkänna att det är pga simon som jag träffat hela högen.
Sara är väl den som jag känner mig mest bekväm med, hon är hur go som helst och vi kommer
riktigt bra överrens om jag får säga det själv. Har inte hunnit träffas så mycket själva men
tiden är lång så det kommer väl.
Skulle man nu se det på den "onda" sidan så var det på tok för länge sen jag träffade mina gamla
goingar! Såg dom spela Lundaspelen, eller ska man kanske tom dra till med att jag fick se dom vinna lundaspele.... utan mig.... ! Det var ett slag i magen om jag ska vara ärlig, det ända året jag inte är med i lundaspelen så är det klart dom tar hem guldet! Är hur stolt som helst över mina tjejer, men jag ska erkänna att det sved!
fanny och jag var lite sisådär under jullovet men nu jävlar drar vi igång igen!




Skola
Jullov! nä det är tyvärr slut, började faktiskt idag (10/1-11) så det känns lite deppigt faktiskt.
Min dag började ju inte på det bästa sättet heller, då jag går upp i tid och kommer iväg i tid duktigt som jag är! Klart så är min 1a lektion inställd så jag har gått till skolan fullt i onödan!! Eller jag gick upp ur sängen låångt före än vad jag borde ha gjort!
Måste endå säga att det var ganska mysigt att träffa alla mina gosiga vänner igen! fick många bamsestora kramar av Jonathan idag som gjorde mig ganska lycklig över att gå i denna klassen! Fan kommer sakna gänget när vi slutat :/ 
Jag ska inte klaga, det är en facking termin kvar nu på gymnasiet och den består till största delen av saker som man längtar efter!
Klart man har en del att göra just nu, projektarbetet framförallt men även massa prov och annat...
men som jag sa så tittar på på allt gottigt som Balen, prag, studenten, revyn så mår man genast mycket bättre.
HAr en ig varning jag måste jobba upp men annars får jag erkänna att det går hyfsat bra i skolan!
För att strunta i den tråkiga delen och titta på lite roliga saker så är min studentmössa beställd och betald, min balklänning är förmodligen done,
och jag har fiskat upp den absolut SEXIGASTE och BÄSTA baldejten man kan tänka sig!
Ska såklart gå med min lilla babe, simon per stridsberg hehehe <3! Studentflak och dj kan man också bocka av för det är fantamig done det med!

Sitter och rensar bland gamla dockument på min dator och hittar ett arbete som skrevs för nästan exakt ett två år sen!
Det är ett arbete som rör min syster!
Kommer inte ihåg vad det för för uppgift men när jag läser igenom det idag så fick det mig att fälla en tår...
Såhär lyder den:



Alltid älskad, aldrig glömd,

Jag släpper pennan som kändes flera kilo tung. Mina händer är genomblöta av svett, min arm är stel och fingrarna värker. Tårarna rinner snabbt nerför mina varma kinder. Jag hade äntligen skrivit klart brevet där mina känslor och tankar stod fint och ordentligt nedskrivna.
Jag känner att klumpen i magen bara växer. Jag glider sakta av stolen och kryper ihop på golvet med brevet i min vänstra hand och din tröja i min högra. Jag slöt mina ögon men tårarna fortsatte att rinna. Från ingenstans börjar låten spelas, vår låt.

När jag tänker tillbaka på dessa tider och drömmar vi lämnade kvar, fylls jag av glädje eftersom jag var välsignad att få ha dig i mitt liv.
I mina drömmar kommer jag alltid att se dig sväva ovan för skyn i mitt hjärta.
Det kommer alltid att vara en plats för dig i hela mitt liv.
Jag ska hålla en del av dig med mig och var jag än är så kommer du att finnas.

Du visade mig hur det kändes att känna himlen inom räckhåll.
Jag kommer alltid att komma ihåg all styrka du gav mig. Din lärlek du gav mig gjorde det troligt. Åh, jag är skyldig dig så mycket för det. Du fanns där för mig.
När jag tittade på dig kunde jag se, mitt ljus, min styrka och jag vill tacka dig på alla sätt för att du var där, där för mig.

För alltid.

Älskade syster, min bästa vän. Plötsligt en dag något oväntat sker, livet blir aldrig det samma mer. Alltid älskad, aldrig glömd.

”There you’ll Be” sjungs av Faith Hill och är med i Pearl harbor. Det är din och min favorit låt, vår favorit låt. Vi har hunnit dela så mycket men på så liten tid.  Att ta dig ifrån oss redan är inte rättvist utan tvärt om, bara orättvist! Det finns så mycket mer som du behövs till här nere.

På mindre än en sekund, slogs hela min värld i spillror.
Mindre än en enda liten sekund, en enda korsning.
En sekund tidigare eller en sekund senare så hade han kanske inte tagit dig ifrån oss.
Det finns så många om, så många hur och framför allt så många varför. Så mycket som vi aldrig kommer få svar på. Det finns så många frågor som jag kommer att få leva med resten av mitt liv och som jag kommer få bära med mig varje dag.

Hopplöshet. Den känslan finns där alltid, varje sekund, men idag är den starkare. Idag är det så tydligt att allt som hänt har blivit så klart och värkligt. Varje andetag, varje rörelse är en större ansträngning än vad jag klarar av. Det gör så fruktansvärt ont!

Det känns som om jag har en yta där jag är starkare än vad jag egentligen är. Som om jag på utsidan kan se normal ut fast jag faller i bitar inom mig, som om jag kan le på utsidan fast jag gråter på insidan. Jag vet att ingen förväntar sig att jag ska vara stark, det har inte gått mer än 2 veckor, men för mig känns de som en evighet, som så mycket mer. Snälla, väck mig ur den här hemska mardrömmen. Det är verkligen inte kul längre. Jag saknar dig så himla mycket min syster.

 Plötsligt kan jag inte andas, det gör så ont och tar emot. Plötsligt existerar inte framtiden. Plötsligt orkar jag inte längre, allt känns meningslöst. Pennspetsen bryts och jag känner hur tårarna börjar rinna. Jag upprepar i mitt huvud, Hur ska jag kunna leva utan henne? Hur kan hon inte finnas mer?
Jag tar upp en ny penna, försöker att torkar tårarna och fortsätter skriva.

 Tanken på vardagen som den är nu är fruktansvärd och tanken på hur vi hade det är ännu jobbigare. Vem skall nu ge mig råd om killar eller hjälpa mig med engelskan när det behövs? Vem ska nu komma inspringandes på mitt rum och skrika efter sina kläder?

Alla säger att du alltid kommer att finnas med mig. Men det gör ingen skillnad nu, för nu finns bara vetskapen om att du inte finns vid mig. Att du inte finns där när jag somnar eller när jag vaknar. När folk säger till mig att jag kommer klara "den vanliga världen" så småningom och att den kvävande, överväldigande känslan av hopplöshet inte skulle uppta varje sekund av mitt liv så kan jag inte tro dem. Jag är fast i allt det mörka och kalla och jag ser ingen utväg. De har säkert rätt men jag vet inte om jag någonsin kommer riktigt förstå hur verkligt allt är och att jag aldrig mer kommer att träffa min syster.
Varje natt när jag ska somna spelas olyckan upp framför mina ögon, om och om igen. Alla groteska bilder jag har sett från olyckan och sjukhuset.
När jag ser tillbaka på allt så känns det som igår. Varje dag är så lång och varje vecka är en evighet. Hur ska jag då klara resten av livet? Hur kan du göra såhär mot mig?  Du lämnade mig liten och ensam.

Ibland kommer stunderna då allt blir så fruktansvärt verkligt, då jag bara vill gömma mig, då jag inte orkar längre. När allt blir kallt och insikten om att det här är på riktigt, att du inte finns mer, blir så stor. När jag tappar fästet totalt. I skolan är det säkert att falla, där finns det alltid folk som kunde se på mig när det blev för mycket och som då kunde fånga mig.

Det är inte bara jag som mår dåligt. Mamma gråter hela tiden och orkar inte gå till jobbet och här om dagen så skulle jag låna kläder av mamma och då hittade pappa gråtandes i garderoben med ett familjefoto i handen. Kan du tänka dig pappa som aldrig gråter! Hela livet har blivit förstört för oss alla, vi är inte en hel familj längre.

Bläcket i pennan började ta slut. Jag tryckte hårdare och hårdare för att få ut de sista dropparna men det hjälpte inte. Jag blev så frustrerat att jag kastade iväg pennan och lyckades träffa min systers porslinsdocka som hon älskade när hon var liten. Den föll ner från hyllan och gick i tusen bitar. Jag sprang fram till de små bitar som jag försökte samla ihop och föll ner på knä. Varför måste du göra allt så jävligt svårt? Skrek jag. Sakta men säkert reste jag mig upp, gick med tunga steg fram till det gamla skrivbordet och tittade ner på det vackra pappret och fällde ännu en tår.

Jag blir rädd ibland när jag säger hejdå till någon. Rädd att jag aldrig ska se dem igen. Sista gången jag sa hejdå till dig var inget särskilt utan bara ett vanligt hejdå.

Jag bara faller och faller. Jag orkar inte hålla mig uppe längre. Jag orkar inte med sorgen och smärtan, allt gör så ont. Så fort jag tror att jag hittat något att hålla fast vid faller jag igen. Längre och längre ner. Det finns inget stopp. Jag ser bilder, jag minns händelser och vardagliga saker och så slår det mig: det kommer aldrig mer att vara sådär. Min älskade syster kommer aldrig mer att trösta mig, hon kommer aldrig mer ge mig kloka råd och hon kommer aldrig mer sitta i solen och vara så söt som bara hon kan. Du finns inte mer och jag kommer att tvingas leva hela livet utan det. Jag förstår det verkligen inte, snälla förklara för mig! Hur jag ska kunna leva ett helt liv utan min syster, min bästa vän, utan dig. Du var den jag såg upp till och den jag ville vara som. Jag vet inte hur jag ska kunna gå från att träffa dig varje dag till att aldrig träffa dig igen.
Jag vet inte hur jag ska överleva. Jag är medveten om att jag upprepar saker i brevet, men jag vill verkligen att du ska förstå hur saknad du är och vilket helvete vi har här nere utan dig.

Jag skulle precis börja skriva om det värsta och mest skrämmande, olyckan. Alla minnen kom upp igen. Jag kände en hård smäll i nacken och klumpen i magen växte som den aldrig gjort förr. Tanken på hur min syster låg där alldeles blodig i ansiktet men ändå så fridfull fick mig att må illa. Jag sprang snabbt in på toaletten och lyfte upp toalettlocket. Det dröjde inte länge innan jag fick klökningar. Jag satt kvar på toaletten ett tag och kröp ihop till en boll samtidigt som jag skrek, Varför gör du såhär mot mig? Livet kändes totalt meningslöst, men jag samlade krafter till att fortsätta och verkligen få klart brevet. Framme vid skrivbordet tog jag ett djupt andetag och lyfte pennan.

Vi var på väg hem från Coldplay konserten som vi hade fått av mamma och pappa i julklapp förra året. Vi var glada och sjöng med till den högljudda bakgrundsmusiken. Allting var helt perfekt förutom att det började mörkna till och blåsa lite. Man kunde höra träden viska utanför. Vi kör ganska fort och plötsligt närmar vi oss en korsning. Plötsligt ringer mamma för att se så att allt var bra med oss. Just så ser jag en bil ögonvrån komma på min älskades sida, din sida. Bilen ser inte helt normal ut utan körde på ett väldigt kostigt och snabbt sätt. Utan att jag hinner tänka eller skrika så känner jag en kraftig smäll i nacken samtidigt som huvudet skjuts in i rutan. Jag tappar mobilen och känner hur allt börjar blir suddigt och på bara några sekunder blev allt helt svart. Jag vaknar upp ett tag senare av att det springer en massa människor runt mig. De pratar i en ganska hög volym men det jag framförallt la märke till var oron i rösterna. Jag rester mig sakta till en sittandes position och känner hur huvudet börjar snurra. Framför mig ser jag vår bil som är helt söndermosad och rutorna är totalt krossade. Bakom mig börjar en massa människor att skrika så jag vänder mig hastigt om. Det var en stor folksamling runt en tjej med både poliser, brandmän och ambulansmän. Jag kände igen hennes byxor och fattade då att det var du, min egen syster. En kall och hemsk ström spred sig igenom hela min kropp. Jag blev rädd och reste mig snabbt.
Man såg på folket runt om henne att det var illa men jag hade ingen aning om hur illa. När de startade hjärtmassagen fattade jag att allt var över, du fanns inte mer. Jag kände inte gen dig, du var alldeles täckt av blod. Jag började skrika efter mamma och pappa men jag fick inget svar. Min kropp blev allt svagare och blicken blev suddigare igen. Ja klarade inte mer och föll ihop på marken.
Efter ett tag vaknade jag upp igen på samma plats med samma folk. Allt var fortfarande oklart och jag låg kall på marken. Jag trodde jag skulle spy och jag kunder inte röra mig. Det kändes som att vi hade legat där i en evighet och när vi skulle därifrån fick de bära mig. Jag ville gå, jag ville vara stark för de andra men jag kunde inte röra mig, jag kunde knappt andas: Min älskade syster var död.
Jag hade förlorat henne.

En solstråle hade lyckats knyckla sig in genom mina gamla nerdragna persienner. Den lyckades träffa just mig där jag låg ensam på mitt golv. Mina ögon var fuktiga från alla tårar och min maskara var alldeles utsmetad. Jag var mycket utmattad och sliten. I min högra hand höll jag din tröja som fortfarande doftade dig, en mild och mysig sommardoft. I min vänstra hand höll jag hårt om det fina brevet. Jag hade äntligen blivit klar med det.
Plötsligt en dag något oväntat sker, livet blir aldrig det samma mer.
 Alltid älskad, aldrig glömd.

Ja då var det bara 6 timmar kvar tills man sitter i taxibilen påväg till Kastrup :)
Egypten i en vecka, kan det bli bättre ?
Det är klart att det kan men fy vad jag ska njuta... sola, läsa och bara glöma det jobbigaste i livet just nu, SKOLAN!
Mamma har varit helt galen hela kvällen och sjukt nojjig över vad hon ska ha med sig...
.. thats so Mum!

Simon gick precis.. förstår inte hur jag redan kan sakna honom!
Det finns bara ett svar och det är att han är underbarare än den underbaraste, underbara!
Jag skall vara borta en vecka, en vecka som egentligen inte är en speciellt lång tid men jag vet att den kommer kännas som evigheter! Det jobbiga är att vara utan någon som betyder så mycket för en när man är så långt borta!
Man är så hjälplös om det skulle hända något... Klart kan man alltid slänga iväg ett sms någon gång då och då, eller varför inte försöka hitta ett internetcafé så att man kan skicka iväg ett mail! Har man turen med sig kanske han är inne på facebook eller msn!

...åhh I miss my boy, ett sms ikväll hade gjort susens!!!!!

Dags att sluta böla och se det på den ljusa sidan ist... Resan kommer gå fint, alla överlever! Jag kommer bli brun och fin, jag kommer få njuta av en otroligt underbar värme istället för regn och kylan som finns här i sverige.. Jag kommer träffa min lilla älsklings Fannii Baboo som jag saknat lika mycket och sen det bästa av allt.. jag har en Pojkvän som jag hoppas väntar på mig här hemma! Hinner jag inte träffa honom på torsdagen när jag kommer hem ska jag se till att paxa honom på fredagen!
Åhh vad jag ska krama och pussa på honom!! kan redan känna leendet som kommer finnas på läpparna när jag ser honom !



som jag skrev innan, "JAG HAR DEN BÄSTA" det kan man lugnt säga!
Pussas,
vi ses om en vecka!

Mysiga jävla låt, kan lyssna om och om på den nu när allt jobbigt bara har öst ner på mig som ett jävla ösregn.. känns inte riktigt meningen att man skall kunna börja gråta för att ens mamma har städat ens rum och lagt några saker på fel ställe... då har det blivit för mycket... hatar att gråta och orkar fan inte göra det längre, vill ha ett leende på läpparna och skratta precis som jag brukar, det jag annars är så bra på...
Sitter och pratar med världens bästa Niklas.. har kommit på att det är en av dom sakerna man skall göra om livet, vännerna, familjen , skolan eller vad som helst sviker en.. det gör inte han!
tack för att du finns vännen!
Är här för dig oxå om det skulle vara något.. både armar och dörr är öppna för dig!
my friend<3 

simon du har fångat mitt hjärta, tack för att du lyssnar och finns där!

All around me are familiar faces, worn out places, worn out faces
Bright and early for the daily races, Going nowhere, going nowhere
Their tears are filling up their glasses, No expression, no expression
Hide my head I wanna drown my sorrow, No tomorrow, no tomorrow

And I find it kind of funny, I find it kind of sad
The dreams in which I'm dying, Are the best I've ever had
I find it hard to tell you, I find it hard to take
When people run in circles, It's a very very, mad world, mad world

Children waiting for the day they feel good, Happy Birthday, Happy Birthday
And I feel the way that every child should, Sit and listen, sit and listen
Went to school and I was very nervous, No one knew me, no one knew me
Hello teacher tell me what's my lesson, Look right through me, look right through me

And I find it kind of funny, I find it kind of sad
The dreams in which I'm dying, Are the best I've ever had
I find it hard to tell you, I find it hard to take
When people run in circles, It's a very very, mad world, mad world
Enlarge your world, mad world

 
vill känna mig fri och glad och inte fångad bland saker som får mig att må dåligt..

Har träffat världens mest underbara kille och han är min nu, nästan ialf om jag själv får säga det, vet inte riktigt om jag är hans! (A) 

Hade en mysig kväll hemma hos familjen Holm Stridsberg i lördags!
Vi skulle försöka oss på att göra en kladdigkaka. Skönheten själv tog initiativet att vispa socker och ägg tills den vita färgen mammsen efterfrågade kom fram ( 30 minuter senare )! he he
slängde in den i ungnen och var sjukt njda när allt var klart, sprang upp på simons rum och satte på tvn för att vänta tills kladdisen var klar...
.... efter ett tag frågar jag simon om han har koll på kakan, men NÄÄÄEE klart har han inte det!

Sprang ner och tog ut den och tur som vi hade blev den asnajs! 
Efter fikan med familjen - räkan ( fika och fika, te för min del :(( vilket dom tyckte var jäätte konstigt så jag fick förklara om min och fannys deal fram tills julen ) la vi oss äntligen i sängen och satte på full frys :DDDDD
åååh så efterlängtat det var!
Simon låg och höll om mig och pussade på mig, han är rent ut sagt Perfect! 
hade velat sova där men det kändes som han inte riktigt ville det så han fick köra mig till stationen
i malmö och jag fick ta tåget hem !
Ska inte klaga, är så himla glad över att få träffa honom och för att jag får tillbringa tid med honom!

nu blir det srcrubs, plugg och lite snack med Simon innan jag ska sova!


 
trågik_kille@villeintevamedpåfoto.com  

Idag var det en riktigt sjuk dag! satt på håltimmen och tänkte på min tatuering! Har vetat exakt vad och var jag ska ha den i nästan ett år så fick ett sug av att göra den! Sprang iväg till studion på en vild chansning av att dom hade tid och visst hade dom det!
påväg från E house höll jag på att dö av nervositet men det lugnade sig när jag träffade fanny.
Kändes bra att ha henne och ellen där under tiden så man fick någon att snacka med, och även kunna
ha en hjälpande hand att hålla i om det skulle behövas. Hade varit skönt om simon var där också men jag klarade mig fint ndå!

Är så himla nöjd med den, ja jag verkligen ÄLSKAR den! Den är precis som jag ville ha den, om inte bättre och jag kan inte sluta titta på den när jag går förbi en spegel. Den påminner om farmor och min syster.
Farmor säger alltid att man kan inte känna sig riktigt levande innan man verkligen hittat något att dö för.
Och det är ett citat som stämmer så länge du lever.

Det finns en tid när allt känns så enkelt, som att man kan klara precis allt och inget annat finns i vägen.
Man mår verkligen jättebra och man kan riktigt gå runt och typ komma på sig själv att le av bara tanken på personen…
… man påminns om personen av bara små skitsaker.

Jag har den känslan just nu.
Varje dag vaknar jag med ett leende på läpparna, jag går och väntar och riktigt längtar efter att han skall höra av sig.
När han väl hör av sig kommer det snabbt fram ett leende på läpparna, folket runt en borde tro att är kär i mobilen eller något när man sitter och ler åt den. Han är det enda man pratar om med sina kompisar, i varannan mening nämner man hans namn. När jag ser honom vill jag bara slänga mig runt halsen och berätta hur bra och underbar han är, kyssa honom och visa glädjen att jag fått träffa honom.
När man är inne i denna tiden och har dessa känslorna, då är man kär.

hade en underbar dröm inatt! du pussa på mig, höll om mig och kramade mig!
Det kändes så sjukt bra, jag kände mig riktigt trygg.
Du är en riktigt speciell människa (på ett underbart bra sätt) och du tänker inte
bara på dig själv utan alla andra!
jag hoppas vi ses sart, hade gjort vad som helst för att träffa dig!
pusseN eller pusseS rättare sagt :)

Den där speciella drycken, "glädjedrycken" och även kallad "dödsdrycken" som jag nu själv vill kalla det har så många sidor!
Klarar man av att hantera den så är den hur underbar som helst och dom gångerna du inte har någon kontoll så kan det sluta i en buske tillsammans med din egen spya (Y)!
Den ger oss en massa överraskningar och nyheter dagen efter, den kan även ge oss det värsta huvudverken någonsin!

Nu har den efterlängtade "maskeraden" äntliget varit!
Den var totaly awesome med vackra masker, god mat, roliga lekar, sexiga strippande killar, svett , tårar, rumpor, hångel mellan 1 och 2 meter människor och gud vet vad!
Jag och mina favoriter sprang runt och yrade hela kvällen!
Dansade så att fötterna svullnade i klackarna och tog galna foton!
Det var helt enkelt en kväll man aldrig kommer glömma :)
Man kan lätt säga att ANNA MÅDDE BRA TILL 110 procent!
När jag vaknade morgonen därpå (halv 9 av att min pappa kommer in och säger, eller förlåt SKRIKER: ANNA UPP OCH HOPPA NU SKA DU JOBBA! ).... hmmm han ville verkligen dööö... drog 1 av mina 7 underbara kuddar över huvudet och kastade en annan på pappa!
Inte nog med de så upptäckte jag 2 blåmärken på kroppen, 4 myggbett!
Inte nog med det så hade jag somnat med klackarna på mig och det värsta av allt är att min bh är borta....
min mobil var inte heller så rolig att titta igenom i morse... stackars simon som har fått stå ut med mina underbart vackra fyllesms igår natt!
Nej men även alla galenskaper som hänt så har det varit en jätte trevlig kväll och det tackar jag min älskade vän Hanne Clivemo för <3

Nu är det bara att se fram emot årets nästa fest som jag själv hjälper till att anordna :)
ETTORNAS INSPARK!

jag är trött på det mesta just nu och det finns bara en sak i världen jag önskar mig!
Det är en pojkvän, en pojkvän som älskar mig och verkligen visar det, en pojkvän jag kan har roligt och skratta med.
Men var fan hittar man en sådan? jag är så jävla trött på att vara ensam så att jag nästan letar efter en kille!
Runt omkring dig, överallt finns det par som går och håller handen, busar och krattar med varandra, håller m varandra och kysser varandra! That sucks när jag inte har någon att hålla om...
... min mamma skulle låta lite smart och säga några visa ord. Dessa orden löd såhär
"anna så länge du letar kommer du aldrig hitta det du söker, låt honom komma till dig
så slutar det med att du har någon som älskar dig och någon du själv kan älska"
Jo dom orden flög ju in i öronen och ut igen!

Det värsta som finns just nu är när vänner och så pratar minnen och om bara dina förhållanden.
Det får mig att dö av ilka !!!!!!
Jag orkar inte lyssna på sånt.. fan !

jag saknar dig här hos mig, men var hittar jag dig någonstans?

Du och jag har alltid funnits där för varann, när jag grät när jag var liten så tog du min hand. Du kramade om mig så jag kände mig trygg,
om någon var dum så täckte du min rygg. Jag
aldrig har jag känt något hat i närheten av dig, du är den bästa syrran en tjej kan tänka sig. Alla dessa år som jag var sjuk och inte värd nåt
så fick du mig att inse att livet är nå gott. Om du inte hade funnits och tagit emot när jag föll, vad vore jag idag?
Du är en ängel nedstämd för att skydda mig, jag säger det för sällan Tessan, jag älskar dig.
det är sorgligt att du fyllde 19 nu i höst, jag vill att du ska bo här tills du får häng bröst..
stanna kvar här hemma, flytta aldrig iväg, du är en underbar människa.
Jag älskar dig syrran, du är bäst på jorden,
jag säger inte ofta dem 3 orden.

När vi var små var det bråk, men vi växte ihop och blev vänner.
Vi har gjort mycket tillsammans, tillexempel på en resa,
när vi dök i havet och letar efter stenar, kastar på varann och dyker ner för att leta, skvätter vatten på varann och beter oss som barn som vill leka. Du är min storasyster och det finns ingen bättre. Jag hoppas att vi aldrig kommer växa isär, för du har samma kött och blod som jag håller kärt. Tänk om du inte hade vart min storasyster, vad vore jag idag, du har hjälpt mig att bli stor och att inte ta emot skiten alla snackar om.
Tack för allt stöd och all kärlek som jag fått.