hefvelindahlberg

En saknad..

Fattar inte varför eller  var det gick så fel. Plötsligt dög jag ine längre och utan dig är jag inte hel.
Du visste om mina känslor och allt jag ville ha var en framtid med dig, du och jag var självklart. 
Såret du lämnade, det blöder bara mer. Du vet jag älskar ditt skratt och jag smälter när du ler.
Minns du när vi träffades på nyår i katrineholm, du hade redan tjej.
Jag börja aldrig hoppas, bästa vänner blev vi ganska fort. Dela fritiden tillsammans, jag minns allting som vi gjort.
När man trodde det var kört, att det bara fanns en vänskap så ändrades allt och kärlek kom tillbaks.
Aldrig förut hade jag varit så kär, minns alla känslor fast det ändå blev såhär.
Tiden gick och vi kom närmare varandra, du och jag blev ett med våra läppar tillsammans.
Vi svor på att alltid vara vänner men vad hände, vi förlorade varann. 
Du är alltid min ängel,det är otroligt hur det kunde bli så fel och det finns inget vi längre så
det fattas en del. Utanpå ett léende men inuti ett hål, att vara utan dig är det som skapar djupa sår.
Lever med tanken om att livet är hårt, försöker och det går men det är jävligt svårt.
Alla gånger som vi skrattat åt varann, alla gånger som vi hållt varann i hand.
Alla gånger som du sagt att du älskar mig, jag trodde det va sant fan jag trodde på dig.
Tänker på dig varje dag, vill bara ha dig här. Jag trodde inte ens man kunde bli så kär.
Du va mitt allt, den jag levde för varenda dag.g å utan dig bredvid mig så kommer inget kännas bra...