JAG KAN VINNA EN STRID MEN JAG KAN INTE VINNA ETT KRIG..
Någon sa en gång att det bara är min attityd det är fel på. Att allt kan lösa sig bara man vill det. Det ligger säkerligen lite sanning i det påståendet, men passar det verkligen alla? Handlar verkligen allt om kämpaglöd?
Livet är verkligen en kavalkad av tillfälligheter som bestämmer vår framtid, alla små saker som inte har betydelse spelar roll i det stora hela. Negativa upplevelser kan döda oss sakta, samtidigt som det alltför positiva kan vändas till ett rent jävla helvete. Är det verkligen värt att offra och att bli offrad?
Den köttmarknad som råder formar oss till den grad att vi inte känner igen varandra - det är bara den starkaste som överlever. Starkast tar hem vinsten. Det finns ingenting som heter förlora, det enda som gäller är den vinst som gynnar en själv men skadar andra. Men vad spelar det för roll? Vi kan ju bara tänka på oss själva?
Jag vet inte ens om jag vågar ge mig ut i livet längre, det som en gång såg ut som ett stort äventyr liknar mer en gravplats för döda drömmar och svikna förhoppningar. Jag kan vinna en strid, men jag kan inte vinna ett krig.
