jag tror ordet kallas stolthet!
När jag stod vid diskbänken och lagade mat till familjen, lyssnade jag på radion och Jason Derulo: " Baby what if".
Rösten är verkligen stark och full av STOLTHET, vilket fick mig att börjar tänka.
"Stolthet" Ett ord som jag knappt vet vad det är.
Det finns egentligen så mycket man kan vara stolt över!
Jag är väldigt stolt över mina syskon och alla andra familjemedlemmar och vänner. Men någon som jag är riktigt stolt över just nu min underbara pojkvän.
Jag fick ett sms av honom där det stod "kolla Lugis hemsida och bilder på herrtruppen ;)"
Dom hade äntligen lagt upp en bild på Simon, en bild som visade att nu är han verkligen med i A-laget.
(måste bara tillägga att han var riktigt jävla snygg på bilden så den kommer i slutet av texten ;))
Tänker på den där lilla killen jag såg för första gången för några år sen.
long time ago...
Det var i någon hall i Oxie, match mellan Gubbarna Wargo vs Oxie (Victor spelade i GW just då) . Tillbaka till saken så, denna killen var den första jag la märke till på planen, han var vänsterhänt precis som jag, riktigt duktig men det var ngt som fick mig att titta lite extra på honom, han såg så himla farlig ut!
Några år senare, under uttagningen till Sverige Cupen så fanns han där igen, den där ”farliga oxie killen”
Men helt plötsligt verkade han inte speciellt farlig utan tvärt om, ganska snäll och trevlig.
Jag pratade aldrig med honom men jag visste allt vem det var.
För ungefär tre år sen började denna lilla ”oxie killen med tatueringen” i Lugi. Han var riktigt duktig och både tränare och föräldrar var glada att de hade lyckats få över honom till Lugi. Han hjälpte laget till fler vinster och var oftast den som lyckades stänka in flest bollar.
Även på Riks och Junior Elit fick han visa sina talanger… Kanske inte så mycket i Junior Elit då stackaren pajade ljumsken efter knappt ett anfall.
Idag har denna underbara och talangfulla kille ett kontrakt med Lugis A-lag. Lugis A-lag som ofta förlorar sina unga talanger, då man inte låter de gå upp i A-laget då de är ”för dåliga”. Simon tränar nästan bara med herrarna idag och har fått spela några matcher. Redan 2 mål i elitserien som han gjorde mot Sävehof. Vissa matcher har han haft otur och vissa har han inte gjort bort sig det minsta!!
DU är där av en anledning, Du är där för att lära dig och utvecklas. Du är där för att du har "det där lilla" extra som ingen annan har så ta vara på det!
Efter att själv varit en hyfsat bra spelare så vet jag att en plats i A-laget är något man kämpar efter att nå. Det är den platsen man tränar för och den platsen man som liten verkligen vill ha!
Och speciellt som kille är det väldigt svårt att nå den.
Jag vett att jag är riktigt dålig på det och att jag kanske låter ironisk när jag säger det men fy fan vad stolt jag är!
Det är inte ofta jag känner mig stolt, men för Simon känner jag mig som en riktigt stolt flickvän just nu,
Det pirrar i hela kroppen av att jag bara tänker på det. Detta är någon han förtjänar och jag är så jävla lyckig att han fick chansen och ingen annan.
Utan att överdriva så kan man verkligen säga att Simon har lyckats. Han är hur duktigt som helst och kan gå riktigt jävla långt bara han vill, orkar pressen från tränare och dåliga matcher som han kommer att göra, det är omänskligt att aldrig göra en dålig match.
Det bästa som finns är att sitta i en svettig hall, sjunga med till uppvärmningsmusiken och se hur Simon laddar upp inför matchen. Att sitta och skrika som en pinsam flickvän och se hur han lyckas avgöra matcherna. Då blir man så himla glad. Det är verkligen ren lycka som sprider sig genom kroppen….
…. Och det är den där känslan jag tror är STOLTHET!
this is my star,
my star and nobody else.